Matblogg.se – Äventyr i matens värld

Vi är Matblogg.se, vilka är ni?

21 Skrivet av Admin den 2005-07-13 kl: 00:39

Hej. Vi är Matblogg.

Historia
En sen afton på Sankt Eriksplan, så satt Niclas, Mikael, och Christopher och pratade om att göra en blogg. Christopher som redan hade en blogg (som dock aldrig blir klar), föreslog att han kunde stå för tekniken, och formen. Samt skriva givetvis. Nu utbröt ett upphetsat samtal om vad bloggen skulle handla om.

Eftersom Mikael och Niclas brukar ha matlagningssessioner varje vecka, så föll lotten på en matblogg. Nu kom nästa steg. Vad skall den heta? Vilken slags inriktning skall den ha? Mat är ju trots allt ett väldigt brett ämne.
Vinflaskorna korkades upp, ostbrickan kom fram, och det börjades brainstorma.

Namnet kom fram rätt så snabbt. Matblogg. Kan det bli bättre än så? Nej, verkligen inte. Christopher hade en liten vild idé om att den borde heta mumsmums.se. Men en snabb koll visade att det redan existerade. Matblogg klubbades igenom.

Inriktningen då? Skulle den vara seriös som Gastronomen? Eller lite vardagligt spännande som Ragazze nella cucina – tre tjejer i köket? Eller skulle Matblogg vara lite mer galen och bredare? Vi besultade oss för att Matblogg.se skulle vara lite av en kombination av andra, men med en liten tvist.

Matblogg kommer ta upp allt från vardagliga recept, till teman som ”prettomat runt Stureplan”. Vi kommer bevaka mat, dryck, resor, resturanger, böcker och rökdon. Vi kommer vara rätt så breda.

Om ni undrar över utrycket ”Innerstadstrash”, så kan vi förklara bäst genom att citera Christopher:

Innerstadstrash. Det finns Whitetrash, och det vet alla vad det står för. Innerstadstrash däremot, är en helt annan femma. Innerstadstrashet är uppvuxna eller har bott en längre tid i Vasastan, Södermalm, eller Kungsholmen. Innerstadstrashet är födda på 70-talet, och diggade Star Wars, hade Converse skor på mellanstadiet, och har antagligen Handelshögskolan uniform eller lite skejtaktiga kläder, som till exempel WE. Kläder som just skejtare inte har råd med. Innerstadstrashet är vältalig, och uppvuxen med både böcker och mediabruset. Äter Sushi, och jobbar med media. Innerstadstrashet får alltid något blött i ögat när det talas om 80-talselektronik, som C-64, eller Game & Watch.

Om du vill se äkta innerstadstrash, så är chansen störst på Rörstrandsgatan, vid Sankt Eriksplan.

____________________________

Skribenter

Niclas
Kokettversionen: Här är arbetargrabben från Pappersbruket. Mamma i vården. Pappa rörmokare. Mormor sömmerska. Morfar kock. Farfar gruvarbetare. Farmor kokerska. Tycker sprit är gott och att det är bra om en kvinna kan laga mat. Han gillar champagne men saknar uppfostran för att veta när man bör sluta dricka. Klädsel: Handelshögskolan uniform.

Drygversionen: Med gener från en gravt bisexuell morfar som han aldrig träffat är det inte konstig att Niclas är förtjuuust i tryffelolja och linneservetter. Åt libanesiskt långt innan det var trendigt. Gillar att piffa och pynta men hyser enormt förakt mot vägkrogspersilja.

____________________________

Mikael
Kokettversionen: Såg ljuset för fösta gången i en liten håla i Sörmland. Senare bar det av till Vasastan i Stockholm. Med en moder som har haft klädaffär på söder, och varit grafiker. Pappa även han grafiker. Älskar att droppa fina ord, som han ibland kanske inte förstår sig på, eller någon annan gör. Gillar Bolinger och jordgubbar. Kan höras skrika ”drink!” till förstummade gäster på middagsbjudningar. Klädsel: Skejtkläder från NK.

Drygversionen: Gillar att inreda inför fester och middagar. Favorittemat är ”Kitschig bordell”. Äter bara vegetariskt, och promotar just den vegetariska kosten till sina småsyskon genom att säga: ”Nu sitter ni och äter upp Bambi, som blev skjuten av elak gubbe”.

____________________________

Christopher
Kokettversionen: Här är mannen som uppfann utrycket ”innerstadstrash”. Ständigt på jakt efter nya sensationer. Bor på Sankt Eriksplan, och är storebror till Mikael. Är svag för tapas, och Marockanska grytor. Är alltid sist på festen. Dricker gärna Red Stripe, eller Gran Sangre Dé Toro. Christopher vill gärna se fler marockanska resturanger i Sverige, istället för fler halvtaskiga libanesiska. Klädsel: Skejt från NK.

Drygversionen: Gillar att underhålla middagsgäster med allsång på ”Eh Cumpare”, eller Christophers husgud Bellman. Påstår sig vilja föra tillbaks den insomnade goda svenska matkulturen, men äter ändå mat som är så långt från Sverige som det är möjligt. Är med i ett semihemligt sällskap som hyllar Bacchus.