Kazama-Otcha lärljunge behöver hjälp
Det finns kvällar då man låser dörren, drar för gardinerna, stänger av mobilen och spikar igen brevnedkastet. Det är de kvällar då det Experimenteras i köket…
Ett alternativ till att berätta sanningen är att istället säga att jag prövat något vansinnigt exotiskt recept. Jag lekte med tanken att presentera kvällens blogg under titeln Kazama-Otcha, en trevlig georgisk herdegryta som företrädelsevis äts som stärkande vintermat. Ett recept som jag olyckligtvis fick i tredjehand från en kompis som tågluffat i Kaukasus. Men nej, eftersom resultatet nog bäst kan sammanfattas med den här bilden så är det lika bra att världen varnas. Gå inte in på det här spåret – vi kommer alla att lida av det.
Jag gillar soppor som man kokat saker i, frikadeller, dumplings etc. Vad som helt enkelt hände var att jag hade en stor påse med vetemjöl i hyllorna och dessutom blev lite inspirerad av Daniels paltlagande.
”Små små mini paltliknande saker, typ, i en god kycklingsoppa, det ska jag göra”
Sagt och gjort, vetemjöl, riven potatis, salt, peppar, ett par ägg och lite kantareller mixas ihop (ni som har småbarn hemma tror jag sett leklusten) so far so good. Jag har bara lite svårt att hitta proportionerna så det blir helt enkelt en djävla massa deg.Samtidigt kokar buljongen: lite hackad lök och knorrkyckling. Ok, allt ser rätt ok ut, kanske inte det mest spännande jag kommer att äta, men ändå. Det är just nu som mina synapser helt brakar samman och jag bestämmer mig för att köra något obestämbart crossovermiffo.
Mikael hade tidigare tagit med ett gäng kryddor från Marocko, allt i små plastpåsar och burkar. Efter tio minuters sinnesslött kryddande så påminner smeten mest om kanelbulledeg med ett kraftigt inslag av kardemumma. Kycklingbujongen ser nu mer ut som ett kokande indiskt diskvatten.
Nåja, sedan är det bara göra små köttbullestora bollar av degen och låta sjuda försiktigt i vattnet. Grejen är bara att det är m y c k e t deg och bollarna blir allt större och större. Dessutom sväller det när det kokas, märker jag. Så det som skulle bli en klar, schysst kycklingsoppa med något gott i utvecklades till en Polsk-Pakistansk Mutantsoppa. Inte illa det iofs, men om någon har ett bra förslag på vad man skulle kunna göra istället, så säg gärna till!
Ha ha ha, fantastisk berättelse. Och det roligaste är att man känner igen sig så himla bra. Jag har också experimenterat, försökt rädda och bara gjort saken värre. Massor av gånger. Och dessutom är jag för envis för att kasta allt och köpa pizza i stället. För har det lagats ska det ätas! Minsann! Det brukar sluta med att resterna får ligga oätna i kylen eller frysen tills det är acceptabelt att slänga dem.
Jo det varsta ar nar maten ser bra ut men smakar hemskt… eller tvartom….