Skyll det på dagis bara
Det här är inte en nyhet men är ändå tänkvärt. För ett par år sedan gjorde man en studie på ett dagis som jag tror låg i Gävle. Syftet var att se hur barn bemöttes av personalen och om det då fanns några skillnader mellan pojkar och flickor. Det kom fram rätt mycket intressant och en del av det har bäring på just mat.
Vid lunchbordet sattes barnen varannan pojke och varannan flicka med det uttalade syftet att flickorna skulle hålla kontroll på pojkarna. Vad man kunde se var att pojkarna inte hade något språk för att kunna be om saker och ting. Ett typexempel var att om det serverades gröt och att det saknades något på en ‘pojktallrik’ – gröt, mjölk, sylt, så kunde inte pojkarna fixa det själva utan sättet att få något på tallriken var att grymta och slå på någon av flickorna. Flickan i fråga tittade då på pojkens tallrik och såg till att han fick det som saknades. Flickorna hade däremot lärt sig att kunna fråga efter saker och så vidare.
Nu vet jag inte hur stora växlar man kan dra på det här, men lite intressant är det i alla fall.
