Matblogg.se – Äventyr i matens värld

Matblogg på Svalbard: Isbjörn på menyn…Del 4

4 Skrivet av Johnny den 2007-04-11 kl: 09:29

Matblogg har haft sin norska reporter Johnny på Svalbard några dagar för att här kunna leverera purfärska nyheter direkt till dig kära läsare.

På tal om antiklimax; Nu blir det riktigt antiklimax. Lite svårt att fortsätta skriva en artikkelserie som heter isbjörn på menyn när jag redan har ätit isbjörnen i del tre.

Men inte kan man lämna restaurangen efter förrätten. Restauranten förtjänar få en av sina huvudrätter presenterade. Och jag smuttar från mitt glas, av Kalle rekommenderat Fenocchio Barbera d’alba, årgång 2004. Italienskt rött vin är det och jag ska inte ens låtsas som jag kan mycket om vin. Men god var den i alla fall.

Jag tittar på den installation som står på bordet. Alla bord har likadana. Jag kan inte komma riktigt överens med mig själv. Om det är en vattenkaraff, en blomvas eller en konstig skulptur. Huvudrätten kommer.

Valkött och sälkött med internationell finesse. Två fina bitar grillad kött, delade på mitten så att man ser hur rött och fint köttet är inuti. Valköttet är mörkt som vinet jag dricker. Grillad över mycket stärk värme. Rått inuti medan ytan nästan är bränd. Men bara nästan. Köttet är aningen levrigt både i smak, färg och konsistens.

Leverassosiationen när det gäller valkött är alltså inte bara fördommar.
Sälköttet däremot är mildare i smak. Mer som nötkött. Och ursäkta valen, bättre.
För det roliga med en kombination som det här är ju att man kan jämföra. Val mot säl. Säl mot val. 1-0 till sälen.

Mandelpotatisarna som serveras bredvid har kokat sina 10 minuter. Vidare finns en söt rödvinssås som inte är dum, och sauterade grönsaker. Paprika, broccoli, selleri, grön sparris och minimajs. Kreationen är dekorerat med något så innovativt som en skiva wasabirot som ungsbakats och blivit riktigt krispig. Medan jag knaprar på wasabin tänker jag; perfekt! Inte som wasabinötter eller wasabi på tub till sushin här inte. Men en spröd rotgrönsak, som verkligen smakar wasabi fast med lite sötma och inte samma styrka som annars. Och det är snyggt.

Jag äter min mat, dricker min vin och klockan har blivit sent. Jag pratar lite med några norska turister som mötte dagen innan, när jag var på utflykt och åkte hundsläde. Jag blir mätt. Ingen efterrätt på mig inte. Säger hejdå till Kalle. Sen är det ut i kylan. Promenerar till den gamla gruvbrackan där jag bor ihop med turister, forskare och journalister. Och de jag bekantat mig med är alla nyfikna på mitt möte med isbjörnen.