En vegetarian på surströmmingsskiva
Så länge jag kan minnas, har jag följt med min kära sambo till hans föräldrar i Uppsala för att delta i en norrbottnisk matfest. Den består alltid enligt traditionen av mandelpotatis, tunnbröd, skirat smör, hackad gul lök, Västerbottenost, Norrbottens aquavit , öl och inte minst surströmming (Kallax skall det tydligen vara).
Traditionen bjuder att en rad av familjens vänner, i regel samma vänner varje år, träffas för att avnjutna denna fermenterade delikatess. Som vegetarian och därmed en som inte åter fisk, så brukar jag få frågor hur jag klarar av lukten. En intressant fråga
Värdparet öppnar dock burkarna under kallt vatten, och sköljer varje fisk noggrant, vilket gör att det inte luktar så mycket. Dessutom vänjer man sig rätt snabbt med lukten, och jag har under åren tycket att den är lätt aromatisk.
Vår lätt magsjuke gäst från Spanien uppskattade dock det hela inte lika mycket. Han flydde fältet så snart han hade ätit av salladen som serverades speciellt till honom och mig själv. Att äta surströmming är en konstform. Jag har förstått att det finns en rad olika sätt att göra det på. Bara i vårt lilla sällskap så finns det flera olika sätt att förtära surströmmingen på.
Efter du har rensat fisken kan du:
- Mosa potatisen med skirat smör och ät med kniv och gaffel.
- Ta ett hårt eller mjukt tunnbröd och bred på smör. Mosa potatis fint. Häll sedan på jämt med lök, och till sist på med bitar av fisken. Är brödet mjukt kan du rulla ihop det till en klämma. De går även bra att dra på några ostskivor.
Själv brukar jag göra en ”klämma”, men byter ut fisken mot vegetariska biffar av olika slag. Till det har jag sallad och västerbottenpaj. Ni kanske kan förstå hur gott det är, trots det enorma kaloriintaget?
Efter att maten har slunkit ner i magarna, så sjunger vi snapsvisor till väldigt sent. Avslutar med en delikat dessert, och efter det är ögonen i sådant skick att dom är på väg att ge upp. Sömnen blir nöjd och lycklig.
Samma procedur varje år!
Åsikt Christopher
Första gången jag kom i kontakt med surströmming var upp i ett norrländskt samhälle som hette Bureå. Jag minns den genomträngande doften, och hur illamående jag blev. Dom norrländska surströmmingsfesterna varade alltid sent och innehöll stora mängder hembränd sprit. Att dom som var på festen hade väldigt bra ställt spelade ingen roll. Tradition är tradition. Jag har sedan dess inte luktat eller smakat på surströmming. Och tänker nog inte gör det heller.
Bonusläsning för er som kan japanska
Jag tyckte inte om det när jag var liten, men nu tycker jag det mest smakar salt. Men det blir aldrig mer än en eller två stycken, smaken är så koncentrerad att jag blir less det. Finns ju som du säger olika sätt att äta det på, jag brukar ha, mosad potatis på bröd och sedan bitar av surströmming, tomat, creme fraiche och dill ovanpå.
Varianten med vegetariska biffar lät intressant, och västerbottenspaj, så gott!
Mmm det är faktisk jätte gott… =) Västerbottenpaj är dock förrädisk då jag tycker den blir godare ju mer ost man har =)
Har nog aldrig smakat surströmming, men lukten är hemsk enligt mig.. Men västerbottenpaj är underbart gott. Ha en bra dag!