En matsal i Nynäshamn samt korvkungen
Kommer ihåg en episod då jag spelade fotboll i AIK. Jag var var 9 år och var på fotbollsläger i Nynäshamn. Vi blev inkvarterade i en skola, som genast blev ett föremål för oss knattars flyttdrömmar. Anledningen var att vi hade råkat se skolmatsalens lunchmeny. Då de flesta av oss var vana med att få överkokt potatis serverad tillsammans med vattning torsk, så fick nynäsbarnen något helt annat.
Här fanns det två olika alternativ varje dag. Det fanns till och med hamburgare och pizza vissa dagar. Dom hade även frukt, mjukt bröd, ost och både apelsin- och äppeljuice. Till och med mattanterna såg roligare ut konstaterade vi efter en granskning av deras skolkatalog. Våra mattanter hette Ilse och Gertrude, och kom från Tyskland (nej, det är inget skämt).
Nu kanske dom flesta får upp en bild i sitt inre hur dessa tyska damer var i skolmatsalen, och jag kan passa på att fylla in att allt ni tänker stämmer. Dom talade med tysk brytning, var lätt bryska i sitt sätt att sleva upp maten på tallrikarna (för här lade man inte upp maten, utan slevade upp den), samt såg ut att haft en tidigare karriär i släggkastning.
Då och då så inträffade det att någon upptäckte att potatisen hade hyresgäster i form av mask. Dom tyska mattanterna agerade genom att skära bort den infekterade delen, och fnysa bort eventuella protester. När någon inte åt upp, så kunde det förekomma kommentarer i stil med:
Varför äter du inte upp maten? Tänk på dom stackars svältande barnen i Etiopen!
I dessa situationer så gav vi en tanke till barnen i Etiopien, och passade på att slänga maten när mattanterna inte var inom synhåll.
Under dag två på lägret i Nynäshamn, så hade vi kostlära med fotbollslandslagets dietist. Detta blev ett minne för mig på flera sätt. Det första var att vi faktiskt lärde oss en hel del om hur man skulle äta i samband med träning.
Vi skulle inte äta två timmar innan träning eller match, och inte en timme efter. Efter den inledande och matnyttiga delen så kom den mer sövande delen som handlade om statistik. Jag somnade. Inför en fullsatt aula så blev jag brutalt väckt av dietisten, som inför alla frågade om jag tyckte han var tråkig. Mycket pinsamt.
Direkt efter min publika karriär som sjusovare så hade vi träning. När jag och några av mina lagkamrater var på väg till planen så stöter vi på Joel och Kristian, två spelare i laget. Joel och Kristian har inte bara struntat i lyssna på dietisten, utan rent ut sagt skändat hans idéer om kosthållning.
Dom båda mumsade i sig på varsin tunnbrödsrulle med tjockkorv. Joel hade dessutom köpt en extra varmkorv, då han sade sig vara ytterst hungrig. Joel, som är en av de skönaste människorna jag någonsin har träffat, fick därefter smeknamnet ”korvkungen”.
Korvkungen än numera kock på en känd krog i Stockholms skärgård, och äter numera inte korv. Men han kommer alltid vara känd som korvkungen för oss som var där i Nynäshamn för länge sedan.
Det där att man ska ”tänka på barnen i Afrika” fick även jag höra i matsalen,när maten var äcklig var jag tvungen att gömma det under massa servetter innan de åkte ner i soptunnan.
Vad fint du skriver!!! Jag insöp varje ord och kände mig nästan som liten unge igen. Mina föräldrar fick veta att jag matvägrade i skolan, att jag åt som en liten höna dvs nästan ingenting. Jag sa till mattanterna rent ut att maten var dålig och att min mammas var mycket bättre. =) Vem kommer inte ihåg maskinskrapad/skalad potatis med fint grus kvar i den sega ytan – för att inte tala om mandelfisk. Något värre kunde inte finnas på menyn tyckte jag. Tjing!!
Glöm inte den andra förklaringen, Ilsa hade suttit i koncentarionsläger och hade svultit och det var därför hon jobbade med mat och det borde vi barnen tänka på… hur det var att inte ha mat i koncetrationslägerna….