Matblogg.se – Äventyr i matens värld

Bakning – En bekännelse

5 Skrivet av Christopher den 2009-10-07 kl: 19:05

Jag har alltid gillat att baka. För ca 20 år sedan kunde man se en yngre version av mig stå i 5-rummaren på Dalagatan och baka både bullar och matbröd.

Jag var nog den enda i min bekantskapskrets som gjorde det på den tiden.

Vad intresset kom ifrån vet jag inte. Pappa var förvisso bagarlärling i tonåren, men det var inga kunskaper som användes i barndomshemmet vad jag kan minnas. Min mamma bakade då och då med mig och min lillebror Mikael som hjälpredor.

Kanske var det där intresset tändes. Eller kanske var det i hemkunskapen i Adolf Fredrik? I hemkunskapen så fick jag jobba självständigt. Lärarinnan visade hur man gjorde, och vi elever följde efter. Hon gjorde inte jobbet åt oss, utan det var vi själva som ansvarade för hur slutresultatet blev.

Några år senare så tacklades intresset av ett par steg. Andra saker var mer intressant. Tjejer, musik, tonårsdramatik och sena nätter som fick mina föräldrar tro att jag var utsänd från helvetet, allt för att göra deras liv så outhärdligt som möjligt.

Men då och då kunde jag ägna mig åt att experimentera med brödbakning. Oftast så blev det rätt så misslyckat. Som den gången jag skulle baka bagels. Jag vet inte riktigt vad jag gjorde för fel. Men det färdiga resultatet liknade mer något som kunde vara rekvisita i en Ed Woods film.

Många år senare så hade intresset försvunnit helt. Mina försök med bakning blev allt som oftast totalt misslyckade. Övre delen av brödet kunde vara nästan perfekt, men nedre delen var förvandlad till kol. Så var det hela tiden. Jag försökte med att grädda brödet i lägre temperaturer, men det spelade ingen roll.

Det var gasugnens fel. Temperaturen i gasugnar är för det mesta väldigt ojämn, vilket inte är så bra om man skall grädda bröd.

Efter ett tag kände jag dock att jag inte kunde vara utan hembakat. Bröden i butikerna kändes sämre och sämre, trots det ökade utbudet. Jag införskaffade mig en bakmaskin (som jag har skrivit om tidigare). Denna japanska uppfinning som gjorde allt så enkelt. I med vätska, mjöl, eventuella kryddor och jäst.

Tryck på en knapp, och så har du ett färdigt bröd efter en stund.

Jag använder inte maskinen så ofta numera. Inte för att jag tycker den är dålig, utan för att jag tröttnade på bröd som såg ut som en förvuxen kub (det kan spela in att jag festade bort degkroken också). Sedan är det lite svårt att göra baugetter och frallor i en bakmaskin.

Jag köpte en baksten. Eller rättare sagt en pizzasten från OBH Nordica. Den var dock av usel kvalité och sprack efter ett par gångers användning. Jag införskaffade mig en lite större sten från Weber, som både var tjockare och av bättre kvalité.

Bröden som bakades på bakstenen blev perfekta. dom kunde lika gärna komma från ett lokalt bageri.

Mitt intresse för att baka hade hittat hem igen. Numera så köper jag nästan aldrig bröd från butiken. Jag bakar allt själv. Brukar ibland gå upp på morgonen och sätta en deg, för att sedan äta nybakat till frukost.

Känslan att ha skapat något ätbart med sina egna händer, och den underbara doften av nybakat bröd är oslagbar.

Oftast så bakar jag till enkla bröd, som småfranska, men ibland så blir det underbart matiga surdegsbröd. När det gäller det sistnämnda så kan jag verkligen rekommendera att gå in på Martin Johanssons blogg Pain De Martin. Bloggen blev vinnare av Matbloggspriset 2008, och har också har släppt en bok om surdeg. Jag har lärt mig det mesta om surdeg genom Pain De Martin.

En annan sak som jag har märkt, är att dom få gånger jag köper bröd i butik, så har jag upplevt att min mage oftast reagerar på ett mindre bra sätt.

Förvisso har jag haft en känslig mage, men efter jobbbyte så har jag inte upplevt några problem, tills jag äter butiksbröd. Vilket får mig att fundera på vad det egentligen är för innehåll i bröden. Men det är en annan historia.