Lördag förmiddag. Jag, BBC-Ian och Lova är på väg till Ropsten. Solen glimmar och det är mer sommar i luften än vår. Jag för dagen iklädd i en kortärmad pikétröja skall besöka Myrorna för första gången. Målet för vår lilla vårutflykt är att köpa kokböcker.

Det var dagen innan som jag läste i pappersupplagan av På Stan (DN), där Jenny Damberg tipsar om Myrorna Ropsten i en artikel om vintage-kläder. Mitt intresse fångades inte av att dom hade en gång fått in en 50-tals klänning från Herman Metz, utan att det tydligen skulle finnas en fantastisk kokbokshylla.

Väl där så navigerade vi oss fram bland begagnade kastruller, kläder och modetidningar från 80-talet. Slutligen hittade vi kokbokshyllan.

Själv hittade jag den helt underbara boken »Bord duka dig« av Margit Friis. Kokboken som är från 40-talet har ett underbart omslag som andas magi. Bakgrunden är en rödbrun textur av trä, med en illustration som är en gyllene pärmstämpel. Själva illustrationen är gjord av Yngve Berg och föreställer en ängel av orientaliskt snitt som bär på en tallrik med kyckling och en flaska vin.

Skicket på boken var till min stora glädje i mycket bra skick, och kostade bara 65 kr.

Det är väldigt spännande att gå igenom bokens recept. Man får tänka på att svensk matkultur på 40-talet skiljde sig extremt mycket mot dagens svenska kök som har influenser från alla delar jordklotet.

Vi hittar bland annat »Gösfilé med tomatrelief i gelé«, »Senapsfläsk med banan« och »Fraspannkakor med bananfromage« bland recepten. I överlag så känns recepten rätt så daterade, men det finns även en hel del recept som känns ”nyskapande”, och skulle passa på vilken finkrog som helst 2008.

Utbudet var väldigt blandat. Vad sägs om Gladiatorenas kokbok? (Är det någon som minns gladiatorerna på TV4?) Eller den 70-tals socialrealistiska »Mat och ekonomi för arbetaren«?

Övriga böcker jag införskaffade var Margit Palmers »Cajsa Warg och hennes kokbok«, »Blågula Matboken« med Tore Wretman, »Stora boken om vitlök« av Sophie Hale, »Street food« av Clare Ferguson, »Gott om mat« från Nordiska museet, och drinkboken »Drinkar« av Michael Blomqvist.

Prisnivån låg mellan 10 kr upp till 75 kr, vilket gör att det är väldigt lätt att shoppa loss. Återbesök blir det garanterat!

Dom kallade boken för ”Jeansgenerationens egen kokbok”. Kanske inte behöver säga att boken är från tidigt 90-tal.

Vad?: Bokprat
Vem?: Yukiko Duke
Var?: Blackebergs bibliotek (karta)
Tid?: Onsdag 21 mars klockan 19.00
Temp: Hett

FastfoodLovers skickade över några frågor till oss.. Och jag, i egenskap av mig själv svarar.

1. Hur många kokböcker jag äger?
Well.. Vad kan det bli.. Ett tjugotal..

2. Vilken kokbok är den som jag köpt senast?
Meze hos Halv Grek Plus Turk Kokbok från Modernista. Grymt snygg bok, som känns lyxig.

3. Vilken kokbok jag läste senast?
Rocky Food. En tunn 80-tals historia som var en del av att få H&M’s jeansmärke Rocky att stå för en cool matlagande livsstil. Faktiskt schysta recept i.

4. Nämn 4 böcker som betyder mycket för dig.
Egentligen ingen alls. Den klassiska Bonniers stora kokbok är väl en. Hyser lite hatkärlek till den boken, då den känns så trygg.

Vi passar vidare frågorna till precis vem som helst som vill.. Trackbacka gärna…

Den gåtfulla passionen – essäer om den spanska världen” av DN-journalisten Nathan Shachar är en av de bästa böcker om Spanien som finns att få tag på. För er som gillar dagens ex-franco Spanien, älskar historia och tycker Herman Lindqvist stinker som en korsikansk fårost så är det här ett måste!

Vad har då Shachar att skriva om spansk matlagning? Rätt mycket visar det sig, en de frågor som kommer upp är ”varför finns det fläskbitar i nästan all spansk mat?”. Wikipedia ger oss lite hjälp:

”A significant portion of Spanish cuisine derives from the Jewish and Moorish traditions. The Moors were a strong influence in Spain for many centuries and some of their food is still eaten in Spain today. However, pork is popular and for centuries eating pork was also a statement of ethnicity limpieza de sangre, because it was not eaten by Jews or Muslims”.

Varför är det så lite vegomat i Spanien? Svaret står alltså att finna i det som hände efter 1492 då först judarna och sedan muslimerna fördrevs eller omvändes till den kristna tron. I en tid när det kunde vara bokstavligt livsavgörande att visa att man hade ett ”rent blod” så blev fläskätning ett tydligt sätt att markera att den kristne inte i hemlighet höll kvar vid någon annan tro. Därmed så blev det också lite av en plikt att proppa maten med griskött, ville gästen inte äta så var det kört.

Shachar berättar även om moderna frukostboccadillos i Madrid, matreseberättelser från 1800, spanska bristen på efterrätter, vad torkad torsk har med partydroger att göra och mycket annat läsvärt.

Varför är medeltida matlagning intressant för oss idag? Även om inkvisitionen inte längre står i en slängkappa bakom frysdisken på Willys så är ju mat fortfarande mycket mer än bara trevliga recept och myspys. Vad och hur vi äter styrs ju än idag av så mycket mer än våra personliga smaklökar. Klass och identitet spelar roll:

Med risk för att missa några nyanser kommer här ett par exempel:

- En dansk arbetares julbord är ungefär som det vi äter i Sverige, det vill säga bondemat. Har dansken några aspirationer på att vara borgerlig äter han and till julmiddag.

- Bentolådor ses som helt ok lunchmat samtidigt som det rynkas på näsan åt fyra små rätter. Varför då, när det i båda fallen mest är fråga om friterade klumpar med ris?

- Utlandssvenskar sägs vara de som håller kvar vid matvanor längre än oss som bor kvar.

Även kön verkar vara viktigt – kvinnor och män förväntas ju ha lite olika inställning till att äta frukt och grönsaker till exempel. Jag tror heller inte att det är en slump att systembolaget närmast prideparken i Stockholm är fullständigt torrlagt på mousserande vin i månadsskiftet juli-augusti varje år.

Matbloggs motto är ”ät vad du vill” och mat blir så mycket roligare om man kan skaka av sig ett par onödiga ‘måsten’. Vad tycker ni kära matbloggsläsare? När väljer vi en proper maträtt fastän bearnaisepizzan egentligen lockar mer? Hur mycket av julbordet är egentligen mer tradition än gott? Vad är det som gör att restauranglivet i tex Stockholm är rätt klassindelat? Debatten är öppen, för den som vill tycka till..

”White guide 2005” damp ner häromdagen i min brevlåda. Kanske är jag okunnig om restaurang Sverige, men eftersom jag inte hört talas om den tidigare, så blev jag överraskad och glad. Trots att jag inte lustläst den verkar den innehålla en hel del bra. Den listar inte bara fler än 500 restauranger i Sverige utan ger dessa betyg och kategoriserar dem. Som vegetarian är det ju alltid kul och se vad för ”bra” restauranger det finns med vegetarisk mat. Trevligt är också att de skriver om mattrender om vad som varit trendigt, och vad de tror är på väg att bli trendigt. De listar även om vad som är trendigt för tillfället. Allt genom ett system som detta:

Svamp
Mesta: trattisar
Bästa: Karljohan, gotländsk tryffel
Nästa: Öländsk tryffel

Recensionerna är utförliga och fångar både stämning, mat och historia. Boken vann dessutom Den svenska Måltidsakademiens tävling Årets Svenska Måltidslitteratur i kategorin guideböcker, vilket gör boken ännu mer prestigefull.

Guiden går att köpa över nätet, för mer info http://www.whiteguides.se/