Korvar, ostar, jordgubbar, baugette, champagne, och iPodhögtalare samt en full-laddad iPhone tog plats i våra väskor. Målet för dagen var ett av mina personliga smultronställen. Dagen till ära så agerade jag vägvisare. Då jag denna dag hade förmågan med att lyckas gå vilse flertalet gånger var inget som sänkte humöret på vår lilla picknicktrupp.

Efter lite strapatser så hittade vi till slut målet för uppdraget. Lycka att få sätta sig i gräset och koppla av!

Foto: Christopher Anderton

Upptäckte smultronstället för inte så längesedan då jag och Shirin företog oss en långpromenad i det underbara vårvädret. Vi vandrade runt i Blackebergsområdets skog och mark, då vi hittade det pittoreska och romantiska Ljunglöfska Slottet (som visade sig ligga ca 10 minuter från min dörr). Det första jag tänkte på var att detta ställe skulle vara en underbar miljö för att ha picknick på.

Slottet byggdes på slutet av 1800-talet av tobaksmagnaten och tillika kung Oscar den andres vän Knut Fredrik Ljunglöf. Byggnaden är helt byggd i sandsten, och uppförd i spansk-portugisk byggnadsstil av den kände arkitekten Gustaf Axel Lindgren. Runt byggnaden så uppfördes en park med lärkträd, cypresser och kinesisk apel.

Numera är slottet hotell och festvåning och är populärt vid bröllop.

Själva picknicken visade sig bli mycket trevlig. Det blev några flaskor Jacquart Brut Mosaïque Rosé (nr 7707) samt avslappnat och umgänge. Att vi blev lite extra glada av det underbara vädret, och att berusningsgraden kanske låg på lite över genomsnittet vara bara ingredienser för en lyckad dag.

Så nu när vi sitter och väntar på nästa värmebölja, och det börjar dra i picknick-nerverna. Upptäck något nytt! Det är bara tråkigt att varje gång besöka Tanto-lunden för att det ligger ”centralt”. Våga pröva nya ställen!

En höjdpunkt i mitt jobb är när vi blir bjudna på fest. Denna gång var det Apple som hade en ”liten” invigningsfest för sitt nya kontor vid Hötorget. Själva festen höll till på taket på Kungsgatan 49 som ackompanjerades av en skön sommarkväll. Efter att värmt upp på Babs Kök & Bar med en flaska champagne bekostad av ingen mindre av BBC-Ian (världens bästa chef) så stormade vi in hos Apple glada och förväntansfulla. Ikväll var det fest!

Väl uppe på taket så serverade Lebanon Meza Lounge den bästa buffén någonsin. Jag är van vid att bjudmat för större sällskap blir lite halvstjakigt. På borden så fanns bland annat: Warak Inab, Taratour Dejez, Hommos, Labneh Beltoum, Halloumi Meshwe, Fatajer Sabbenegh, Falafel, Shish Taouk och mycket mer.

Jag och mina kollegor tog för oss och hämtade vin, öl och champagne i den fria baren och ställde oss vid ett mingelbord och glufsade i oss. Under tiden de flesta åt så körde husbandet som var inga mindre än Blacknuss. Kul!

Efter ätandet så minglade vi runt och gjorde oss sedda (vilket vi alltid blir i dom här sammanhangen). Efter det så började festen på allvar. De alkoholhaltiga rusdryckerna flödade och fyllde festdeltagarna. Jag stod och samtalade lite med Desmond Foster i Blacknuss om gamla musikminnen och gemensamma bekanta. Senare dök Eric Gadd in och pratade lite om framtida seminarier med mig.

Dryckerna fortsatte att flöda, och det var en skön bacchilansk stämning. Gutår på er! Se väl där, om det icke är Titiyo och Eric Gadd som kör på scenen med Blacknuss?

Det var en underbar sommarkväll och fest med mina kollegor som verkligen kan konsten att liva upp tillställningar. Film-Peter försökte skruva ner lampor, BBC-Ian och Duggregn-Lova försökte locka paparazzis, översättar-Staffan fotograferade ”mystiska” måsar, Maffia-Skulski gled runt och såg hård ut. Jag själv? Gled givetvis runt hela kvällen med ett glas champagne som alltid var påfyllt.

Vad?: Invigningsfest för Apples nya kontor på Kungsgatan i Stockholm
Mat: Libanesisk buffé
Dryck: Vitt och rött vin, öl, champagne, mineralvatten
Musik: Live. Blacknuss, Titiyo och Eric Gadd
Publik: WESC 30 år +, slipsfolk, teknikkillar, snygga PR-tjejer, Blacknussfolk

Bilder

Mmmm mums… i dag har jag satt i mig en låda jordgubbar och en flaska champagne, intressant är att jordgubbarna smakade ungefär som smulltron. Mycket gott alltså. I morgon byter vi hotell och eftersom klockan är snart fem på morgonen så tänkte jag avrunda för att återkomma lite senare i dag. Kram på er..

Flashig version.

Vi gick på flyget i Stockholm efter att ha hunnit med några glas vin i loungen och lite sistaminutenshopping av ett gäng flaskor champagne och lite annat smått o gott till hotellrummet i Tokyo. Vi mellanlandade i Köpenhamn för att sedan svida om till ett större plan med mer benutrymme och snyggare personal.

Redan här märktes det att vi var på väg till Japan när personalen gick runt och serverade grönt te till maten, själva nöjde vi oss med några flaskor Champagne till maten och som avrundning fick morden i midsumer mig att somna in. Jag sov rätt skönt och vaknade inte förrän en charmig blond steward stod och log framför mig och frågade om jag ville ha nåt mer att dricka.

Väl på plats i Tokyo gjorde vi oss hemmastadda på vårt rum på Park Hotell för att snabbt dra ner i Ginzakvarteren för lite shopping, Hermes, Vuitton, Hogo Boss och till sist Applebutiken där vi köpte en airportstation så vi kunde få trådlöst internet på rummet.

Tillbaka på rummet hällde vi i oss en till flaska champagne, sov en liten stund och gick sedan ner till den japanska restauranten på 25:e våningen. Restaurangen hade en fantastisk panoramautsikt och enligt infobladet skulle de ha bland de bästa kockarna i Japan.

Jörgen fick in underbar strimlad biff som låg på ett fat med en rykande het sten under som höll den varm. Själv testade jag en fantastiskt god tofu med en vinägerbaserad marinad. Ångkokta grönsaker med ris. Till maten testade vi lite olika ölsorter för att se vad de japanska bryggerierna hade att erbjuda. Efter den fantastiska middagen avrundade vi på rummet med lite exklusiv fransk ost och en flaska champagne.

På morgonen vaknade vi av att vår frukost levererades till rummet samt ett nummer av Haralds tribunal. Utsövda intog vi den fantastiska frukosten med utsikt mot tokyos skyskrapor.

Nerskalad version.

Vi gick på flyget i Stockholm efter att ha kastat i oss några glas surt vin i loungen och lite panik shopping av för 4 flaskor champagne och en liter vardera av rom och vodka för att garantera att vårt alkohol intag skulle underhållas i Tokyo. Vi mellanlandade i Köpenhamn för att sedan springa mellan terminalen i den kvava luften för att bytta till en större plan med mer benutrymme och norsk personal.

Redan här märktes det att vi var på väg till Japan när personalen gick runt och serverade grönt te till maten (det smakade alger som det brukar göra men var uppfriskande trots det), själva fortsatte vi med att hälla i oss några piccoloflaskor Champagne till maten, varefter jag försökte titta på ett avsnitt av morden i midsumer som fick mig att somna in. Jag sov rätt ok, men fick aldrig till en riktigt bra ställning och vaknade inte förens en steward ropade till ”Mikael?” ”special måltid till dig”.

På plats i Tokyo gjorde vi oss hemmastadda på vårt rum på Park Hotell för att snabbt dra ner i Ginza kvarteren för lite shopping, vi gick förbi massor med butiker där man knappt hade råd att titta in i butiken utan att bli ruinerad. Till vår stora lycka hittade vi applebutiken där vi köpte en airport station så vi kunde få trådlöst internet på rummet (eftersom det inte fanns på vårt dyra hotell, vilket är lite b tycker jag)

Tillbaka på rummet somnande jag någon timma, under tiden öppnade Jörgen en flaska champagne som vi snabbt hällde i oss. Framåt åttasnåret gick vi ner till den japanska restaurangen på 25:e våningen.

Eftersom personalen inte förstod engelska så bra var det lite svårt att beställa mat men efter lite gestikulerande så lyckades vi göra en beställning. Jörgen fick in god strimlad biff som låg på ett fat med en varm sten under som skulle hålla hans mat varm, själv testade jag en rå tofu med en vinägerbaserad marinad, efter några tuggor insåg jag att det var alldeles för mäktigt och lämnade helt sonikt den för att gå vidare in på varmrätten. Ångkoka grönsaker med ris, också intressant men smakade inte så mycket så jag snodde lite av Jörgens soja för att få lite smak.

Till maten testade vi varsin ölsort för att se vad de japanska bryggerierna hade att erbjuda. Eftersom jag inte blev mätt av maten gick vi upp på rummet och beställda roomservice, en god pasta med tomat o basilika samt några mögliga och svettiga franska ostar till Jörgen, vi korkade upp en flaska rödvin och rundade av kvällen med ett avsnitt av ”entourage”

På morgonen vaknade vi av Jörgens väckarklocka och jag hann precis dra på mig mina kläder innan frukost levererades till rummet tillsammans med ett nummer av Herald tribune. Lite trött och groggy intog vi vår frukost vid bordet mot fönster med utsikt mot det mulna Tokyo.

Det är givetvis den ädlaste av alla sporter jag talar om – Sabrering, eller konsten att öppna en flaska champagne med sabel (eller nåja, billigt mousserande och kökskniv). Jag ska inte ge mig in att beskriva mer vad vi gjorde utan ber dig kära läsare att läsa mer om det på Alices hemsida.

Att springa runt bakom Sofia kyrka i Vitabergsparken med av kommunen förbjuden champagne och bryta mot knivlagen må vara white collar crimes – men det är grymt kul och vanebildande. Så jag vill uppmana er alla – midsommar kräver mer än bara lövade stänger och danser med blomsterkransar i håret. Låt bli den otäcka sillen, köp något gott mousserande, kyl det väl och sabrera mera!

Den ena är Strawberries & Marc de Champagne, som enligt pressmeddelandet skall vara en fräsch kombination av de sötaste jordgubbar, renaste gräddglass och läskande champagne. Låter som en hit i mina kretsar. Den andra smaken Coconut Macaroon är en slags 70-tals retro smak, med kokos och mandelbiskvier som huvudsmaksättare. Låter riktigt mumsigt.

Båda smakerna är vad Häagen-Dazs kallar för limited edition-smaker, vilket betyder att smakerna endast kommer att säljas under begränsad tid i butikerna.

Jag och mitt sällskap (Rickard och Jörgen) har rest en hel del tillsammans de senaste åren: Bali, Riga, Helsingfors, Tallin, Amsterdam och Bangkok. Men aldrig hade jag och Rickard fått chansen att ta med oss Jörgen till vårt andra hemland Spanien. Efter en snabbsökning lyckades vi få fram billiga biljetter till Barcelona, och efter några samtal vart boendet ordnat. Själva flykten skedde några veckor senare, det kändes som en oändlig väntan. Men så satt vi där på Arlanda med en flaska Bollingers och varsin grillad smörgås i handen (själv tror jag att man bara grillar smörgåsen för att kunden inte skall känna att brödet är flera dagar gammalt).

Peppe och Cicillas välkommande

Resan dit var en mardröm. Det var otrevliga personer på planet, vi gick ut i fel terminal, och det var en kö på flera hundra personer till taxibilarna (tåget till city var avstängd för renovering). Så var det ren välsingelse att komma fram till Cilla och Peppe, som hade dukat upp med levande ljus och ett bord fullt med tomatbröd med olivolja, olika ostar på bit, rött vin, Serrano skinka, olika korvar och söta saftiga jordgubbar. Med det så glömde jag snabbt bort alla fadäser som inträffat. Vad skönt det är att bara bli ompysslad…

Calçots en god tradition

Nyss hemkommen från Barcelona har jag fått chansen att testa Calçots (uttalas kalsott), en späd vårlök som bara växer i trakterna kring Tarragona, denna katalanska delikates äts mellan januari och april och brukar oftast omgärdas av festligheter. Calçots är en mjuk lök med sötaktikg smak som grillas över öppen eld tills den blir sotig, vanligen 10 min. Man drar av skalet och doppar den sedan i en speciell Calçotssås (romesco) som består av mald mandel, stekt vitlök och rödpeppar. Ett gott Katalanska rödvin, lite manchego, tomatbröd med olivolja och festen kan starta.

I svensk variant så fungerar det att använda sig av svenska vårlökar. Såsen finns enligt uppgifter att köpa i Hötorgshallen annars får man försöka att göra den själv. Själv sköpte jag en liten burk med mig hem i hopp om att åtnjuta minnena från Barcelona

Salsa romesco:

2 röda paprikor
1 tomat
4 msk olivolja
4 vitlöksklyftor hacakde och brynta
50 g flagad mandel stött i mortel
Eventuellt 2 msk hackad bladpersilja
1 msk rödvinsvinäger
1 tsk paprikapulver
1 tsk salt

Sätt ugnen på 225°C. Vänd paprikorna till salsan i lite olja. Lägg dem hela på en plåt eller i en ugnssäker form. Rosta paprikorna i ugnen tills skalen har spruckit lite, 15-20 minuter. Ta ut paprikorna ur ugnen och lägg dem i en bunke. Täck bunken med plastfilm och låt svalna. Skala paprikorna, halvera dem och ta bort kärnorna. Skär tomaten i mindre bitar. Bryn vitlöken. Mixa paprikorna, vitlök och tomaten. Vispa i olivoljan droppvis. Blanda i mandel och persilja. Smaksätt med vinäger, paprikapulver och salt.

Satt hemma och kände mig allmänt uttråkad. Hade känt lite småsjuk tidigare under veckan, så min plan var att sitta hemma i morgonrocken och spela lite på X-boxen. Skulle upp och jobba dagen efter dessutom. Fick en del samtal från vänner och bekanta som ville att jag skulle med ut bland stadens alla nöjen. Tackar nej till alla. Jag skall verkligen ta det lugnt ikväll, blir svaret till vännerna på andra sidan luren. Lägger mig och vilar lite, men det dröjer inte länge innan mobilen ger från sig en hemsk gäll ringsignal (om ni undrar över signalen, så var det Midi, Maxi & Eftis hemska ”Bad Bad Boys”), som väcker mig ur mitt lätt sömniga tillstånd.

Det är min numera f.d kollega Mikael Edström (Inte Matblogg Mikael!) som likt alla andra denna kväll vill att jag skall följa med ut. Jag säger att jag inte är på humör, eller direkt i form för en Mikael Edström session på stan. Mikael påbörjar dock operation övertalning, och på något sätt så lyckas han väcka en liten partygnista i mig. Jag slänger mig i en dusch och rotar snabbt fram lite kläder. Den obligatoriska DKNY parfymen appliceras i som alltid lite för stora mängder för att det skall räcka kvällen igenom.

20 minuter senare är jag i Mikaels bästa kompis lägenhet. Där är förfesten i full gång. Mikael har fixat till ostron, varmt bröd samt ostbricka. Bara att förtära för glatta livet. Till ostronen så drack vi givetvis champagne, denna kväll var det Louis Roederer som serverades. För mig som älskar Bollingers, så var detta en fullgod ersättare. Efter en stund med diskussioner om ränteläget (något som jag tycker är ett fantastiskt tråkigt samtalsämne), så skulle det bära iväg till Café Opera. Sällskapet färdas i Sveriges kanske fulaste taxi, men stämningen är hög ändå.

Vi glider in på räkmacka förbi dörrvakterna och entrén, och stormar in i lokalen. Mikael påpekar besviket hur lite folk det är. Och visst, det var lite folk mot vad det brukar vara, troligen så är det trettondagarna som har satt sina spår på folks festambitioner, tyvärr. Väl inne vid det bokade långbordet så beställs mängder med vitt vin på flaska in. Iskallt vitt vin. Det är inte finsmakning som gäller nu, utan förtäring för nöjets skull. Festen är igång, och varar hela natten, ingen bryr sig att det är mindre med folk än normalt.

Cafe Opera:

Folk: Trevliga brats av det yngre gardet. Paradise Hotel c-kändisar. Enstaka maffioso som Milanko känner. Snygga tjejer och killar.
Par: En del. Med Mikael och hans tjej som lysande stjärnor.
Prisklass: Egentligen som helt vanligt krog. Varken dyrt eller billigt.
Lokal: Det är Cafét det här. En av nordens vackraste kroglokaler.
Samtal vid bordet brevid: Ett helrör tack!
Samtal vid vårt bord: Mer vin!
Dj: Ja, Mattias Schlachet röjde på med skön musik.
Rolig sak: Hård gangstarap i högtalarna, med 30-åriga Lidingökillar sjungandes med i refrängen. Kändes kanske lite malplacerat. Men oheört komiskt.
Kommentar: Har du en tändare? Trots att jag är ful? Sagt till mig av en söt tjej i 20-års åldern. Avd. Vad lider du av?