Så länge jag kan minnas, har jag följt med min kära sambo till hans föräldrar i Uppsala för att delta i en norrbottnisk matfest. Den består alltid enligt traditionen av mandelpotatis, tunnbröd, skirat smör, hackad gul lök, Västerbottenost, Norrbottens aquavit , öl och inte minst surströmming (Kallax skall det tydligen vara).

Traditionen bjuder att en rad av familjens vänner, i regel samma vänner varje år, träffas för att avnjutna denna fermenterade delikatess. Som vegetarian och därmed en som inte åter fisk, så brukar jag få frågor hur jag klarar av lukten. En intressant fråga

Värdparet öppnar dock burkarna under kallt vatten, och sköljer varje fisk noggrant, vilket gör att det inte luktar så mycket. Dessutom vänjer man sig rätt snabbt med lukten, och jag har under åren tycket att den är lätt aromatisk.

Vår lätt magsjuke gäst från Spanien uppskattade dock det hela inte lika mycket. Han flydde fältet så snart han hade ätit av salladen som serverades speciellt till honom och mig själv. Att äta surströmming är en konstform. Jag har förstått att det finns en rad olika sätt att göra det på. Bara i vårt lilla sällskap så finns det flera olika sätt att förtära surströmmingen på.

Efter du har rensat fisken kan du:

- Mosa potatisen med skirat smör och ät med kniv och gaffel.

- Ta ett hårt eller mjukt tunnbröd och bred på smör. Mosa potatis fint. Häll sedan på jämt med lök, och till sist på med bitar av fisken. Är brödet mjukt kan du rulla ihop det till en klämma. De går även bra att dra på några ostskivor.

Själv brukar jag göra en ”klämma”, men byter ut fisken mot vegetariska biffar av olika slag. Till det har jag sallad och västerbottenpaj. Ni kanske kan förstå hur gott det är, trots det enorma kaloriintaget?

Efter att maten har slunkit ner i magarna, så sjunger vi snapsvisor till väldigt sent. Avslutar med en delikat dessert, och efter det är ögonen i sådant skick att dom är på väg att ge upp. Sömnen blir nöjd och lycklig.

Samma procedur varje år!

Bonusläsning för er som kan japanska

På listan av amerikanska “högtider” vi bör ta till oss så har vi idag kommit till den nationella pajdagen. “Högtiden” skapades av ett gäng paj-älskande amerikaner som tyckte det vore helfestligt att införa en nationell pajdag den 23:e januari. Dom skapade det amerikanska pajrådet (hoho!) och började fila på pajmanifestet “Random Acts Of Pieness”.

I manifestet kan vi läsa att man skall dela med sig av sin paj till andra, då paj är menat att ätas i sällskap med andra. Det står även att om man är ute och handlar, så skall man köpa en extra paj och ge det till personen bakom sig i kön. Detta kan förändra ens liv enligt manifestet.

På pajdagen så anordnas även “The National Pie Championship”, där pajälskande amerikaner lagar till sina bästa recept och får en chans att vinna trofén “American Pie Council’s Best Pie in America”.

Eftersom jag tycker det verkar vara riktigt kul så tänkte jag laga en amerikansk citronpaj om några minuter och gå över till grannarna. Hoppas dom gillar paj bara.

Mer info och recept kan du hitta på The American Pie Council’s hemsida

- 5 cl Bacardi ljus rom
- 1 cl limejuice
- 1 cl ananasjuice
- 1 cl sockerlag
- 1/2 äggvita
- iskuber

Skaka ingredienserna och sila ner i ett cocktailglas.

Kiss me slow

- 3 cl Bacardi ljus rom
- 1 cl Cointreau
- Citron
- iskuber

Rör ihop ingredienserna och sila ner i ett cocktailglas. Garnera med citronskal

Du får färger, smak, och glamour. Allt i en enda drink.

En höjdpunkt i mitt jobb är när vi blir bjudna på fest. Denna gång var det Apple som hade en ”liten” invigningsfest för sitt nya kontor vid Hötorget. Själva festen höll till på taket på Kungsgatan 49 som ackompanjerades av en skön sommarkväll. Efter att värmt upp på Babs Kök & Bar med en flaska champagne bekostad av ingen mindre av BBC-Ian (världens bästa chef) så stormade vi in hos Apple glada och förväntansfulla. Ikväll var det fest!

Väl uppe på taket så serverade Lebanon Meza Lounge den bästa buffén någonsin. Jag är van vid att bjudmat för större sällskap blir lite halvstjakigt. På borden så fanns bland annat: Warak Inab, Taratour Dejez, Hommos, Labneh Beltoum, Halloumi Meshwe, Fatajer Sabbenegh, Falafel, Shish Taouk och mycket mer.

Jag och mina kollegor tog för oss och hämtade vin, öl och champagne i den fria baren och ställde oss vid ett mingelbord och glufsade i oss. Under tiden de flesta åt så körde husbandet som var inga mindre än Blacknuss. Kul!

Efter ätandet så minglade vi runt och gjorde oss sedda (vilket vi alltid blir i dom här sammanhangen). Efter det så började festen på allvar. De alkoholhaltiga rusdryckerna flödade och fyllde festdeltagarna. Jag stod och samtalade lite med Desmond Foster i Blacknuss om gamla musikminnen och gemensamma bekanta. Senare dök Eric Gadd in och pratade lite om framtida seminarier med mig.

Dryckerna fortsatte att flöda, och det var en skön bacchilansk stämning. Gutår på er! Se väl där, om det icke är Titiyo och Eric Gadd som kör på scenen med Blacknuss?

Det var en underbar sommarkväll och fest med mina kollegor som verkligen kan konsten att liva upp tillställningar. Film-Peter försökte skruva ner lampor, BBC-Ian och Duggregn-Lova försökte locka paparazzis, översättar-Staffan fotograferade ”mystiska” måsar, Maffia-Skulski gled runt och såg hård ut. Jag själv? Gled givetvis runt hela kvällen med ett glas champagne som alltid var påfyllt.

Vad?: Invigningsfest för Apples nya kontor på Kungsgatan i Stockholm
Mat: Libanesisk buffé
Dryck: Vitt och rött vin, öl, champagne, mineralvatten
Musik: Live. Blacknuss, Titiyo och Eric Gadd
Publik: WESC 30 år +, slipsfolk, teknikkillar, snygga PR-tjejer, Blacknussfolk

Bilder

Här är en klassisk svensk drink som är perfekt en fredagskväll, både på festen och hemma i soffan.

Den här drinken kan man göra på flera olika sätt, själv väljer jag att byta ut citronen mot Fanta free apple/pear för att få drinken mer bubblig och frisk i smaken. I normala fall skall man också ha ett cocktailglas eller ett såkallat Martiniglas, men eftersom det inte fanns tillgängligt ikväll blev det ett snyggt Havana club glas.