Länkar till tillverkare eller designers med start från bild 1.

Saltå Kvarn
Éple
By Joe
From Our Farms
1854
Question Taste
WB&CO
Swell
Waitrose
Bloomsberry & CO Climate Change

Enligt forskningsinstitutet SIK så slänger varje svensk i snitt 100 kilo fullt ätbar mat varje år. Miljöpåverkan av all denna slängda mat motsvarar ungefär utsläpp från sjuhundratusen bilar under ett helt år.

Det intressanta är att det vi slänger mest är potatis, pasta och mjölkprodukter. Det som har debatterats i media är hur vi slaviskt följer bäst-före-märkningen, och tack vare det slänger mat som är fullt ätlig.

Det som däremot har talats mer tyst om är produktförpackningarna. Jag har själv tänkt på hur mycket jag är tvungen att slänga varje månad. Detta är inte utslag att jag har köpt för mycket saker, utan för att förpackningarna oftast är anpassade för hushåll med minst 4 personer.

Det hela slutar med att man får slänga förpackningarna efter ett tag. Vilket känns trist, och samtidigt kostsamt i längden.

En del livsmedelsföretag har hörsammat detta. Problemet är dock att dom förminskar förpackningarna, men samtidigt håller fast vid dom priser som innan förminskningen. Som exempel. Jag läste på bloggen ‘Louisekonsument koll’ att en liten påse citronsyra från Santa Maria har ett kilopris på 400 kr. Den stora förpackningen kostar däremot 170 kr kilot. Och nu talar vi om exakt samma innehåll.

Det känns absurt.

För att ta ett exempel. Jag skulle häromdagen laga en rätt som skulle innehålla kycklingfond*. Det handlade inte om extremt stora mängder fond, utan snarare 2 msk. Trots att den köpta och öppnade kycklingfonden från Bong påstås hålla i 2 månader i rumstemperatur, så lagar jag inte mat så ofta med just kycklingfond. Detta leder till att jag får slänga flaskan som fortfarande har hälften av fonden kvar.

Det vore ju önskvärt att det fanns mindre förpackningar för just dylika produkter. Alla bor inte i hushåll med minst 4 personer i.

En del påstår att miljöeffekten blir sämre med mindre förpackningar, vilket givetvis är trams jämfört mot vad vi slänger. Jag kan också acceptera att mängdpriset blir dyrare, men det skall ju inte blir så pass dyrt som i exemplet med citronsyran.

Är detta något som livsmedelstillverkarna bör ändra på?

*Numera tänker jag skippa alla konstiga tillsatser från Bong och göra egen kycklingfond, som jag dessutom kan frysa in.

När jag går och handlar på min lokala livsmedelsbutik så kan jag inte låta bli att tjuvkika på vad andra har sina korgar. Det som dominerar i min butik är oftast pasta med tillbehör och färdigmat.

Färdigmat ja. Man skulle kunna tro att det var den försoffade tonåringen som just har fått sin första lägenhet som köper färdigmat, men jag ser faktiskt mest folk runt 40-80 års åldern.

Där jag bor så finns det mycket pensionärer, och det känns på något sätt tragiskt när jag ser en äldre herre plocka på sig fem stycken färdigmats förpackningar från Findus.

Det skär i mitt matlagningshjärta när jag ser sådant. Jag vill gå fram till den personen och erbjuda mig att laga mat, för färdigmat av det slaget signalerar bara uppgivenhet.

Det handlar inte om matsnobberi, utan att man har gett upp när man har en kost som består endast utav färdigmat. För att laga en enkel, men god måltid går ju så snabbt. Ibland lika snabbt som att värma en förpackning färdiglagat.

Jag läste häromdagen en artikel på TestFakta som handlade om en avhandling gjord av Mia Prim vid Instutitionen för restaurang-och måltidskunskap på Örebro universitet. Avhandlingen heter ”Ready meals from the consumers perspective – attitudes, beliefs, contexts and appropriateness” och handlar just om färdigmat du hittar hos livsmedelshandlarna.

I avhandlingen så konstateras det att faktorer som demografi inte spelade någon roll för konsumtionen av färdigmat. Oftast är det jobblunchen där folk oftast känner sig stressade, och vill att maten skall gå snabbt att få på tallriken. När det gäller middagar så spelar bekvämlighetsfaktorn in. Folk känner sig trötta efter en lång dag, och orkar inte handla för att sedan stå vid spisen.

Sverige tillhör toppen tillsammans med Storbritannien och USA där man köper färdigmat. Mia Prim tror att det som påverkar situationen i Sverige är att vi har många singelhushåll. En annan sak som särskiljer oss är att svenskar vill ha varm mat på lunchen, vilket inte är lika vanligt i resten av världen.

Förr i tiden så åt vi nästan bara hemlagat. Men tiderna ändras, och hushållskonstellationer är inte som på 50-talet på gott och ont.

Dagens svensk har ett stressat sinne, för att skylla på att man inte orkar eller har tid att laga mat är egentligen bara struntprat. Har du 15 minuter över? Bra, då kan du slänga ihop en enkel och väldigt god måltid. Om någon som jobbar 13 timmar per dag i Asien kan laga mat själv varje dag, varför kan inte du?

Svenskarna måste helt enkelt ändra attityd. Bort med den lata och uppgivna synen på matlagning. Ta er i kragen och börja laga mat! Jag menar inte att det skulle vara förbjudet att köpa med sig färdiglagat eller snabbmat. Det är att vi gör det hela tiden som jag har något emot.

En annan nästan lustig detalj, är det att svenskar är en av världens största konsumenter av kokböcker.

Vi står också i en aldrig sinande ström som handlar om mat från tv, dagspress och övrig media. Kändiskockar kommer fram i våra tv-rutor på löpande band, och medvetenheten om mat är enorm. Men svenskarna struntar i att omsätta den medvetenheten till något praktiskt.

Vi är världens mest utbildade konsumenter av färdigmat.

—

Mer läsning

TestFakta
Konsumentverket

Snabbt och lättlagat

Stefan Suaks Saltimbocca
Tagliatelle con salsa dell’aglio
Italiensk svampsoppa
Smørrebrød med rostbiff och ägg
Receptfavoriter.se – snabbt och enkelt

Efter en blöt avslutning på dag 1, så lyckades jag och Jörgen äntligen vakna till liv. Klockan var runt 18.00 (11.00 svensk tid), och dagen hade försvunnit sin väg lika fort som den kom. Vi lyckades insupa lite dagsljus när vi hade kommit hem på förmiddagen efter en rejäl barrunda. Gårdagens champagne hade bara varit början på vår natt på stan.

Våra magar pockade på uppmärksamhet, och särskilt efter mat som skulle få Anna Skipper behöva jobba övertid. När vi släpade oss ner i hotell-lobbyn så fick vi hjälp av hotellets Guest Relations Manager att hitta en italiensk restaurang (ja, vi äter massor av japanskt, men ibland vill man ha variation).

Han ringde upp ett ställe nära hotellet och bokade bord för två. Samtidigt så passade han på att informera personalen att jag var vegetarian, då det inte fanns engelskspråkig personal tillgänglig. Maten var faktiskt riktigt utsökt. Jörgen valde pizza, och jag en pasta med aubergine, tomat och massor av mozarella. Förrätterna bestod av vitlöksbröd och bruschetta. Det sistnämnda bestod av lätt rostade brödbitar med en tomatsalsa vid sidan om.

Det som jag tycker om med att vara besökare i Japan, är att alla är så artiga och trevliga. På en restaurang så lämnar personalen inte ditt bord utan ett leende. Det som däremot kan vara lite jobbigt är att få människor i servicenäringen inte kan engelska. Och dom som kan lite engelska är för rädda att göra bort sig, så dom säger inget alls.

Efter middagen så hade klockan just passerat tiobläcket. Vi passade på att ta en promenad i den ljumma Osaka-kvällen, som ledde till att vi hamnade i ett lokalt snabbköp. Inne i snabbköpet så frossade vi i japansk förpackningsdesign som i våra ögon är något som är mäkta exotiskt och har hög grad på coolhets-skalan.

Till promenaden tillbaks till hotellet så bar vi kassar innehållandes äggsmörgåsar, japansk cola, yoghurt, sushi, muffins, kakor och smågodis. Allt som vi på ett ytterst hälsosamt sätt glufsade i oss ackompanjerat till tv-serien The Tudors.

Min kollega hade en teori om att det speglade vår kultur. Att vi svenskar är lite stela. Men å andra sidan så upplever jag inte direkt japaner som speciellt mer lekfulla.

Däremot så har Japan en mycket längre tradition av formgivande och illustrerande. Medan vi drack mjöd och skövlade dom brittiska öarnas kustremsor, och gjorde runor (som förvisso är väldigt vackra) så gjorde japanerna illustrerade berättelser med avancerade tekniker.

Nåväl. Eftersom det är kul med förpackningsdesign (speciellt till mat) så kör vi på med en liten bildkavalkad med japanska mat- och dryckesförpackningar.