Mat

Svensken säger:
”Kycklingfötter? Gristryne? Skorpioner? Hundar? Häst/ox/lammpenis?
Kineser äter allt möjligt.”

- I Sverige äter man nämligen bara det som anses vara ”normalt” (enligt oss själva).

Kinesen säger:
”Kalla grönsaker? Kall mjölk? Knäckebröd? Rå lax? Smör? Mögelost och Lakritsgodis? Svenskar äter allting kallt. Och det där svarta godiset som smakar… väldigt konstigt förstår jag mig inte på.”

- Kinesisk mat handlar om att tillaga maträtter snabbt under hög värme. Kall mat är precis raka motsatsen. Och godis ska vara sött.

Kinesiska turister i medelåldern eller äldre brukar ha problem med att vänja sig vid svensk mat. De äter det inte alls. Enligt deras uppfattning bör mat serveras varmt och färdigtillagat. De äldre kineser uppfattar att det är fel att äta mat som är kall och otillagat.

Unga kineser brukar däremot vara öppna för olika matkulturer. De har vuxit upp i en internationell matmiljö tack vare Kinas ekonomiska tillväxt.

I Sverige vill vi veta vad det är innan vi stoppar in den i munnen. Vi vill inte få i oss det som är konstigt. Kycklingfötter, gristryne, skorpioner, näää det är inget för oss. Vi tycker t.o.m att fransmän är konstiga som äter sniglar.

Jag har en kinesisk vän som inte klarar av att äta köttfärs. Hon tycker att det är världens hemskaste grej. Det kan låta konstigt. Köttfärs är ju ”helt normalt” i de flesta kulturer.

Hon kallade köttfärs för 千刀肉 (Qiān dāo ròu), ”kött som har blivit skuret tusen gånger”. Hon är en djurmänniska och menade att köttfärs är moralisk fel att äta.

Det stödjer djurmisshandel och respekterar inte de döda. Processen handlar om att avliva ett djur, skära av en bit kött från dess lik, sedan dela den i en miljon småbitar. Och vad har djuret gjort för att förtjäna detta?

Köttfärs är någonting vi i Sverige äter mest av i hela världen. Vi har det i våra köttbullar, lasagne, spaghetti, hamburgare………… Det är klart att kineser också äter köttfärs. I Kina använder man köttfärs till Jiaozi, Baozi och Wonton. Min lilla vän är bara ett undantag.

Och ett litet utdrag ur Elvis the comic.

Dagens kinesiskalektion:

中餐 Zhōngcān / Kinamat (Mat från mittens rike)
中 Zhōng / Mitten, Kina
餐 cān / mat, mål, måltid

西餐 Xīcān / Västerländsk mat
西 Xī / Väst
餐 cān / mat, mål, måltid

Läs mer om Kina på Zhao bloggen.

I somras så var det som bekant OS i Peking. Jag och några kompisar förberedde oss med att vända på dygnet och ha flera temamiddagar med Kina-anknytning. På avslutningen, som vi tyckte var en fin ursäkt för att ha en bjudning, så skålade vi och mumsade i oss bräserad tofu. Recept är avskrivet och modifierat från en tysk bok om asiatisk matkultur.

Dom flesta ingredienserna går att finna i en vanlig livsmedelsbutik, även om jag kan rekommendera att inhandla dom i en asiatisk affär som t.e.x OmniFood i Stockholm.

Fick ett recept av en kompis som bor i Hong-Kong (givetvis med anpassade ingredienser). Har inte prövat det ännu. Men slänger ut receptet på webben ändå.

Tidningsartiklarna som hyllade restaurangen och dess grundare trängdes i fönstret till entrén.

Eftersom maten inte är direkt stark rekommenderas det att man blandar till en egen soya. Mycket vitlök passar mig.

Läs vidare….

Grytan serveras i lerkärl som håller maten varm hela måltiden. Vi har väljer en med fläsk, men flera varianter finns. Basen är alltid samma.

Vi kompletterar grytan med musslor i tomatsås.

Samt grönsaker, samma spenat-broccoli som tidigare, Choy sum.

Stämningsbild.

Kvällen var ett riktigt bottennapp med avseende på maten. Vi tog oss till en jazz-klubb på Kowloon som hette Ned Kelly’s. Det var till synes inspirerat av Australien, men det enda som fanns att beställa var burgare, French frice och annat friterat. Rys.

Men det inspirerade oss bara att jaga nytt och spännande till i morgon i stället. Så fortsättning följer…

Härliga Asien – smaklökarnas paradis! Var man än går finns det nya upplevelser, både för ögat och magen. Dagens lunch var framför allt en upplevelse för magen. Tack och lov behärskar min bror lite lokalspråk, så med hans hjälp får vi in mat som inte kontrasterar allt för mycket. Det roar naturligtvis personalen överallt, och det bjuder man gärna på.

Detta är från ett mycket lokalt hak på Cheung Chau, en ö sydväst om Hong Kong.

Gröna plasttallrikar och i övrigt ytterst spartant. Vi serveras nudlar med fisk- och fläskbollar, Wonton. Maten serveras vanligtvis som soppa i skålarna, men vi har bett om att få buljongen för sig, så vi kan dela på smakerna. Det gröna är varm wokad isbergssallad, faktiskt.

De brödliknande sakerna är friterad Wonton, men de innehåller ingenting. Det är bara deg. Smakade lite som… Friterad deg. Typ.

Läs vidare…

Och här kommer magens höjdpunkt. Orsaken till att restaurangen är välbesökt visar sig vara deras berömda chili, som de blandar själv. Jag tog lite försiktigt en halv tesked i maten och rörde ut den ordentligt. Den hettan! Jag kände mig chili-varm till långt in på kvällen efter det. Men till skillnad från de där heta chilisåserna man kan få på restaurang i Sverige så smakade faktiskt den här något också. Det var gott! Jag köpte faktiskt med mig en burk.

På kvällen besöker vi en fiskrestaurang, fortfarande i Cheung Chau. Här får vi erfara seden att ”skölja disken”. Vi får in glas, tallrikar och ätverktyg i en hög tillsammans med en skål och en tillbringare med hett, hett te. Nu är det meningen att man ska skölja av allt över skålen innan man delar ut allt. Och det gör man alltså själv. Och vill man kan man dricka upp det te som blir kvar i tillbringaren.

Inget besök på en fiskrestaurang är komplett utan de obligatoriska musslorna. Tyvärr var dessa en besvikelse. Såsen var fadd och saknade karaktär. Några enstaka musslor smakade underligt. För det mesta är dock musslor goda, så detta var antagligen bara en tillfällighet.

Krabban var däremot god. Lite svåräten bara, men som erfaren kräftätare vet man att pilla med ro. Det goda finns där inne.

Det var dock en i sällskapet som var osäker på fisk, så han garderade med en fläskgryta med lök.

Favoritgrönsaken är utan tvekan Choy sum, som närmast kan liknas vid en blandning mellan broccoli och salladskål. Denna gång serverad med massor av vitlök i en smörsmakande röra.

Bläckfisk, även den badande i vitlök. Min personliga favorit på det här bordet. Inte alls segt, som man kan tro. Mums!

Också den obligatoriska fisken. Ångkokt med ingefära. Vi såg den i akvariet när vi satte oss. De bar in den i köket i en blå hink.

Dukat bord!

Det var allt för denna dag. Mer kommer! // Tobias

Dagens första mål är Sham Shui Po-market, en elektronikprylarnas mecka. Här hittar man allt från buntband till iPods, mobiltelefoner och högtalarkablar, verktyg och specialtillbehör. Vi låter oss facineras, men handlar inget. Klart man blir sugen på att shoppa loss, men när man hittat något upptäcker man att butiken bredvid har samma sak, fast lite billigare. När vi nästan hungrat ihjäl tar vi i oss en liten aptitretare bestående av egg tarte, söt omelett i wienerbrödsform. Lite gott, inte så snaskigt som man kan tro.

Därefter hoppar vi in i en taxi till Kimberly street och en Koreansk restaurang som vi blivit tipsade om. Mycket spännande. Vi serveras mängder med tallrikar med olika tilltygg och rått kött på ett stort fat. I mitten av bordet finns en gasolgrill, och köttet steker vi själva. Det är marinerat och gott. Kryddstarkt men inte outhärdligt. Vi har beställt en Assorted Baberque, så vi får entrecote, kyckling, fläsk, räkor och bläckfisk.

Läs vidare…

Jag vet inte vad vi fick på faten, men här finns alger, syltad lotus, böngroddar, små torkade salta fiskar (!), marinerad bläckfisk.

Soppan var inte så stark som det ser ut. Den var riktigt god!

Dags för snabbmat! Efter att ha spenderat några timmar på nattmarknaden ”Ladys market” tar vi lite kvällstugg, japanska Gindaco. Det är någon sorts stekta bollar med bitar av bläckfisk inuti. De steks på plats i den lilla restaurangen, som mer är ett hål i väggen.

När bollarna fått steka ett tag i groparna vänds de.

Och vänds några gånger till innan de är klara.

De serveras i båt-formade träfat täckta med soyasås, torkad lök, torkat sjögräs och majonäs. Drycken som serverades till är grönt te med soyamjölk och is.

Man äter bollarna med vassa trästickor.

Luftiga. Bläckfiskbiten syns tydligt i mitten. Smakar gott så här på kvällskvisten.

Ha det bra där borta i vinterkylan! Nästa rapport kommer snart. / Tobias

Så var det dags igen med en gästbloggare. Denna gång är det Tobias Ahlgren som rapporterar från Hong-Kong, där han är och besöker sin bror. Tobias gillar att luncha på Martins Gröna och lyssnar på Ska. I övrigt så är Tobias även arbetskamrat med Christopher.

Första ölen! Fy sjutton för trånga och mullrande flyg. Jag sov max två timmar på resan som tog cirka 16 timmar.

Väl framme i Hong Kong låter vi oss frestas av en Dim Sum-guide! Vi låter den avgöra middagsvalet.

Min bror på ön Cheung Chau, 35 minuters snabb-båt sydväst om Hong Kong Island. Väl där handlar vi maten på vägen till hans lägenhet. En typisk Dim Sum-försäljare. Stort urval – låga priser.

Våra köp stoppas ner i klassiska lådor.

Läs vidare…

Man pekar på en hög och får alla knyten som ligger i den lådan.

Ovanstående Dim Sum är lite sötare.

Populärt.

Brorsan betalar.

Ett till ställe med ett annat urval. Vi passerade flera Dim Sum-försäljare på vägen. Alla har lite olika sorter.

Skål och välkomna! (Min bror på bilden.)

Middagsbordet. Dim Sum ätes företrädesvis i sällskap med andra, inte minst för att få ett större urval. Knytena säljes oftast i antal om tre-fyra stycken. Man köper alltså alla bitarna i en bambu-låda (se ovan). Jag kan inte namnen på nedanstående knyten, och jag vet knappt vad de innehållit. Men gott var det! Överst har vi de söta vita knytena, men en sötaktig röra innuti. De ätes som de är. Övriga bitar doppas i soya-sås. De vita knytena nedanför till höger innehåller räkor. Sedan har vi från vänster till höger barbeque-fläsk med ris, gröna knyten (också fisk?) samt vårrullar och vegetariska knyten, som delar tallrik. Vårrullarna doppade vi i stark chili-soya.

Dessert intages på servering nere i byn.

Vi reagerade alla på att ingen dessert var så där jättesöt som man är van vid i Sverige, förutom valnötsbollen som var rullad i en sockerblandning. Nöten serverades med kokosfettet kvar på innsidan, och med en varm sötaktig äggvite-röra i mitten. Ingen höjdare.

Det närmaste jag kan beskriva ovanstående är omelett med bränd sockeryta. Lite väl äggig för min smak.

Väl tillbaka i lägenheten njöt vi av härligt saftig och söt mango samt ananas.

Vi hörs snart! / Tobias

Men – hur fånigt skulle det inte kännas när man sitter där med den flottiga plastmenyn och man vill fråga efter den ”riktiga” menyn. Chansen att det man ser faktiskt är det man får är ju rätt stor. Själv har jag hört rykten om någon kinarestaurang mellan vasagatan och drottninggatan som ska ha riktigt goda dumplings, bara man vågar fråga…

För er som vill ha lite mer exotiska utflykter vill Matblogg lyfta fram den svensk-kinesiska restaurangen En gul & en Ful. Förrätter som vårrullar med kantarell och tryffel, eller varför inte älg à la chinoise? Det låter kanske skumt men det här är bland det godaste som finns att äta just nu. Det här är ett ställe som dessutom just nu håller på att bli populär och helgerna kan det vara svårt att få bord på. Så vill ni vara ultratrendy åker ni dit nu, annars väntar ni till dammet har lagt sig.

Det är inte bara smakerna som är ovanliga, själva lokalen ligger i en galax långt, långt borta. Det vill säga på Erstagatan 22 i de yttre utkanterna av Södermalm i Stockholm.

Hur tar man sig dit? De blå rymdskeppen i linje två stannar just utanför porten.
Hur bokar man? Genom att ringa 08-643 71 80
Hur tar man sig därifrån? Svårt, portionerna är rätt stora.