Jag har varit på många slott runt om i Sverige, och alla har haft sin unika charm. Men min nya favorit är det uppfräschade och nyöppnade Görvälns Slott i Järfälla. Jag fick möjligheten att besöka Görvälns tack vare Shirin som hade ordnat plats på en av deras gourmethelger.

Inredningen i slottet är en mix utav rokoko och mer moderna och trendiga detaljer. I många fall så skulle det kunna gå riktigt illa, men inredningsdesignerna har gjort ett bra jobb för att undvika att det svävar ut allt för mycket. Jag tror Dagens Industri i en recension kallade inredningen i positiva ordalag för Vulgo-Versallies.

För det är detaljer dom har tänkt på. Rumsnyckeln av Swarowskikristaller, mönstret på tyget som sitter på rokokosofforna, taklamporna, handmålade tapeter, den guldinrammade spegeln som står medvetet står placerad på golvet. Det finns hur mycket som helst att upptäcka.

Sängarna på rummen är ett kapitel för sig. Jag tror inte jag har sovit så gott i en säng som jag gjorde på Görväln. Undertecknad kände sig som en kung i en valfri saga. Se bilderna själva så kan ni få en inblick hur jag kände, för ibland kan man inte utrycka känslor med ord.

Rummen som ligger placerade på dom två fristående flyglarna är alla olika, vilket gör det extra spännande och se var man hamnar.

Maten, för det här är ju trots allt en matblogg, kan jag rapportera håller mycket hög klass. Strax efter incheckningen så serverades det pinxtos (eller tapas för den oinsatte) och vin. För min del blev det många pinxtos, och en hel del cava. Det trevliga är att det hela är uppdukad i en av salarna så man kan gå och fylla på tallriken och glaset själv, och sedan sätta sig ner i en av dom temafärgade salongerna (vår favorit var den rosa). En underbar start på vistelsen. Men man får se upp så man inte tar för mycket av det goda.

Senare på kvällen så dukade vi oss till bords och blev serverade en makalös femrättersmeny komponerad av kökschefen och matkreatören Joakim Larsson tidigare Edsbacka Krog, Wedholms Fisk och Lasse Maja. Till menyn valde jag till det matchande vinpaketet, som serverades av den väldigt trevliga Lisen Gustavsson (tidigare Edsbacka Krog). Nu är jag ingen vinexpert, och mina kunskaper om vin är bristfälliga, men när det gäller mat och dryck så är det enda man behöver veta om man tycker det smakar gott eller ej. Vinet var helt perfekt komponerat och passade fantastiskt bra till maten.

Menyn som vi åt bestod av:

Sockersaltat renkalvinnanlår med pepparrot och vaktelägg
Variation på pilgrimsmussla med avokado och ostron
Jordärtskocksoppa med kalvbrässkrutonger
Duva och vaktel black & white
Brülée på ost från Bredsjö gård med hjortron
Chokladtriologi
Kaffegodis

Min favorit på menyn var nog jordärtkockssoppan, som var underbart krämig och smakrik. hela menyn var dock utmärkt ihopsatt och ger verkligen smaklökarna välförtjänt lyx.

Efter middagen, så gick jag och Shirin upp i den mysiga baren på andra våningen i slottet för några drinkar. Vi blev serverade av den trevlige och kunnige Göran Klintberg som är Sommelierföreningens ordförande, och tillika duktig musiker. Vi prövade även vinoteket, där man i receptionen kan fylla på ett kort med pengar, för att sedan pröva på olika viner från en maskin.

Efter en lyckad kväll med god mat och dryck var det dags för oss att gå och lägga oss i den sagolika sängen, och med förhoppningar att återkomma en dag till denna sagolika plats.

Bildgalleri

Fakta

Antal rum: 24 (mars 2009)
Adress: Görvälns Slott, 175 46 Järfälla
Tel: 08 – 120 00 200
Webb: www.gorvalnsslott.se
Ägare: Maria och Johan Eklund
Köksmästare: Jokaim Larsson
Restaurangchef: Lisen Gustavsson

Mer läsning

- Görvälns Slott hemsida
- Görvälns Slott blogg
- DI.se besöker Görvälns Slott
- Tidningen Inrikes (PDF)
- Nyårsfest på slottet. Magasinet Gourmet nr 1 2009 (PDF)

Mikael har haft förmånen att åka till Japan ett par gånger, vilket ledde till att Tokyo är hans nya favorit storstad. Dessutom så har det funnits massor av intressanta matrelaterade företeelser i landet i öst. Mikael har druckit Pepsi med yoghurtsmak, varit på japanska delibutiker, upptäckt varför maten alltid ser så fräsch ut i japanska skyltfönster, bevittnat ett Hello Kitty! halloween-tåg, och ätit jordgubbar som smakar smultron.

För att runda upp Mikaels senaste besök i Osaka och Tokyo så kör vi med en liten bildkavalkad. Nedanför bilderna så listar vi också inlägg som vi har skrivit om Japan.

Kampai!

1234►

-Depresso
-Sköna japanska matbloggar
-Vego i Tokyo
-Japansk cheesecake
-Manga och mat
-Lost in translation
-Japanskt i Thailand
-Japanska matförpackningar
-Eldflugornas grav
-Osaka dag 2
-På besök i Tokyo
-Osaka goes vego
-Japansk Halloween
-Shopping i Tokyo
-Jordgubbar smakar smultron i Tokyo
-Nytt hotell
-Svensk nationaldag i Tokyo
-Plastmat i fönstret

Jag tänkte leta upp ett renodlat vegoställe i Osaka, så mitt restaurang utbud i Japan skulle öka lite, om inte annat för en dag. Efter att googlat lite, samt gått in på portalen happycow.com, så hittade jag en restaurang som hette Maman Terrace. Restaurangen visade sig vara en liten (och rätt så trångt) ställe i 3 våningar som bara serverade organiskt odlad vegomat.

Efter att ha skrivit ner väganvisningar från nätet, så lyckades jag och Jörgen med viss möda hitta fram till dagens mål. Vi verkade ha lite tur, då dom endast hade ett bord ledigt, då restresande bord var uppbokade för kvällen. Vi fick gå genom en liten och brant trappa till den tredje våningen, där vi placerades vid ett litet bord i ett av hörnen.

Som tur var, så hade dom en meny på engelska där tillrättningens alla smaskigheter fanns noggrant beskrivna. Både jag och Jörgen valde varsin meny, samt en flaska av husets röda vin. Organiskt sådan givetvis.

Min meny bestod av 5 olika rätter och gick loss på 5000 yen (ca 400 kr). Ett högt pris kan tyckas, men efter att tryckt i mig varenda rätt, och nästan slickat rent tallrikarna så kanske ni förstår att det var värt det.

Vi serverades risotto med pumpa, krämig soppa med säsongens höstgrönsaker, ugnsbakad vegetarisk färslimpa, rostad brun tofu på bananblad med sötsur sås och fryst äppeljuice.

Festmåltiden avslutades med blåbärscheesecake på sojamjölk samt en tårtbit med bland annat grönt te.

Maman Terrace
Adress: 1-5-4 Shinsaibashi-suji, Cho-ku, Osaka
Tel: 06-62822774
Webb: http://www.maman.jp/

Efter att checkat ut från hotellet tog vi en taxi till tågstationen. Idag skulle vi åka till Tokyo. Eftersom tåget skulle gå 10 minuter senare, så fanns det ingen tid att utforska området närmare. Efter en resa på 2½ timme så var vi äntligen framme. Efter att ha dumpat av väskorna på vårt överdesignade men lilla hotell (Granbell hotel) bar det ner på Tokyos gator.

Första stoppet blev Fujimama, en restaurang som vann mitt hjärta förra gången jag var här. Tyvärr hade vi missat lunchen, och fick istället äta från smårätttsmenyn som inte var lika bra. Jörgen beställde in en hamburgare, och jag satt och knapprade på nachos med rostade nötter.

Efter några timmars shoppande, så var var vi tillbaks på Fujimama. Vi beställde in en varsin öl och wokade nudlar med sötsur sås. Jörgen gick också lös på en biff. Notan slutade på 5000¥ (ca 370 kr). Efter att ha sovit en stund träffade vi några japanska vänner som släpade med oss till ett karaokehus i Shibuya. Ett karaokehus är helt enkelt ett helt hus med små karaokerum man hyr per timma.

Väl inne i vårt rum så lyfte en av våra vänner på luren för att beställa in diverse spritdrycker. En kort stund senare kom en liten vagn med en bricka med blandade drycker till vårt törstiga sällskap. Proceduren upprepades med jämna mellanrum, tills vår hyr tid var slut. Magarna kurrade, och vi gjorde vårt numer obligatoriska stopp vid en lokal Family Mart, för att inhandla äggsmörgåsar och andra godsaker innan det var dags för sängen.

Jag sov dåligt under natten, och bestämde mig för att gå ner till frukosten väldigt tidigt. Nere i den lilla frukostsalongen fick jag välja från en meny på tre olika frukostar. Jag valde den som verkade innehålla minst kött, och bad dom skippa baconet. Brickan som bars fram till mig mig bestod av en bit bröd med smör, några små pannkakor med lönnsirap, mixsallad, löskokt ägg utan skal, och en soppa jag inte vågade pröva för att jag misstänkte att den innehöll kyckling. Jag glufsade i mig frukosten och drog mig tillbaks till mitt rum där jag lyckades sova några timmar.

Lunchen intogs på Fujimama, vilket kanske låter lite trist. Men med tanke på hur få som kan engelska här, och hur lite förståelse det finns för mig som vegetarian, så håller jag hårt i dom ställen jag har väl hittat. Särkilt om man är väldigt trött och hungrig.

Jag valde ”Mammas bönor” med tortillachips och en sourcream till det. En rätt som visade sig se helt hysterisk ut. Grytan som åts tillsammans med en stor flaska San Pellegrino (ja, jag frågade efter japanskt vatten) gick på 2000¥, vilket är ungefär 150 svenska kronor.

Några saker kring hur det fungerar på en restaurang/bar i Japan

- Självklart är det inte på följande vis överallt, men på ganska många ställen vill alla i personalen hälsa dig välkommen genom att skrika ut det (bli inte rädd, det bara är så).

- När du sätter dig ner, är den lilla lådan eller korgen på golvet till för din väska.

- Du får en våthandduk att tvätta dig med. Oftast varm, men ibland inplastad och kall.

- Du får alltid ett glas vatten när maten är på väg att avslutas.

- Japaner vill inte att du lämnar dricks. Vi har försökt, men dom vill inte ta emot det. Enligt flera personer så kan det uppfattas som något som kränker deras yrkesstolthet.

- Jo, trots vad alla guideböcker säger, så tar man emot kort på praktiskt taget alla restauranger, även små hål i väggen. Men fråga alltid först om du är osäker.

- Du blir aldrig otrevligt bemött. Personalen är alltid jätteartiga.

- Många ställen har en engelsk meny, eller någon som kan några ord engelska.

- Går du på en bar i Japan, så betalar du oftast en startavgift som kan ligga på mellan 1000-3000¥. I detta ingår i regel en drink samt något ätbart. Det ätbara kan vara allt från choklad till en pastasallad. Det får du betala för, även om du inte äter av den. Ungefär som bröd på en restaurang i Sevilla. Efter det så betalar man normala priser.

- Ölen är lika dyr som drinkar.

- Många barer har en värd eller värdinna som tar hand om dig under besöket. Deras uppgift är att du har det bra. Vill du sjunga karaoke, och är usel, så kommer värden eller värdinnan att se till att folk applåderar ändå.

Några konstiga saker jag hittade

Bild 1. Kall latte från Starbucks med grönt te i. Smakar inget vidare.

Bild 2. Vad är detta? Jo, det är en Pepsi med yoghurtsmak. Skumt va? Den smakar faktiskt rätt så gott.

Efter att ha varit på resande fot i 14 timmar, så var jag äntligen framme. Resan hade gått bra. Timmarna i Helsingfors hade jag spenderat i loungen omgiven med Iittala-porslin, Fazerchoklad, och andra finska kvalitésprodukter. Maten var väl inte kanske inte det bästa jag har ätit, men långt från det värsta.

Väl framme i Osaka tog jag en buss till hotellet. Väl inne i hotellets lobby så blev jag omringad av en smärre pluton med artiga japaner som alla ville bära min väska. Efter att jag hade väckt min vän Jörgen (som kom ett dygn innan) och tvingat honom att släpa sig ner i lobbyn, lyckades jag till slut frigöra min väska och ta mig till mitt rum.

Efter den sedvanliga uppfräschningsproceduren, så tog vi en sväng ner på stan för att mätta våra magar. Vi gick och gick, passerade en del butiker och matstånd. Vi förbannade oss att vi inte hade haft med oss någon pocketkamera, och framför allt att vi glömde vår japanska parlör. Utan den så är det nämligen lite svårt att förklara vad jag kunde, och inte kunde äta.

Efter några timmar med beslutsångest, så återvände vi till hotellet för en inspektion av menyerna på de fyra

restaurangerna som inrymdes i byggnaden. Överraskande nog så frågade personalen flera gånger noggrant om vad jag kunde äta. Smör, ja. Kycklingbuljong, nej. Grädde, ja. Gillar du svamp? Ja.

I slutänden så fick jag en fantastisk 2-rätters middag för 3500¥ (ca 300 kr). Jörgen beställde biff och pocherat ägg. Som måltidsdryck valde vi en flaska rött. Maten var god, men det som drar ner betyget lite, var den något kalla strama stämningen, med ständigt uppassande professionell personal utan direkt personlighet.

Efter middagen gick vi ner till hotellets egen deli och bageri Café Belle och köpte praliner som vi sedan avnjöt på rummet med en flaska kyld Joseph Perrier Champagne till utsikten av natten i Osaka.

I Mexiko så dricks det givetvis en hel del tequila, men också rätt så mycket sockerrörsbrännvin. I butikerna så är det lättare att hitta olika tequila sorter än det är att hitta vin. När det kommer till mexikanens konsumering av öl, så är det framförallt Corona eller Sol som dricks. Det finns också ett mindre antal lokala sorter som jag tyvärr aldrig fick chansen att smaka på.

Lime är det som är absolut vanligast att ha till alla typer av alkohol. Ungefär som att dom älskar att ha ost i alla mat. Jag såg inte till några limeklyftor till ölen, som vi i Europa har som vana att ha. Däremot så hände det att man kunde få ölen serverad i glas med limejuice och frostad kant av salt.

Tequila dracks oftast ren med en limeklyfta vänd i salt (även kallad ”Classic Tequila”). Eller så kunde man få ett litet glas stark tomatjuice (Sangrita) som man varvar med. En favorit var Margarita, särkilt när det blandades med jordgubbar eller mango. Inte för att det är fel med lime, men det kan vara skönt med lite omväxling.

Sangrita juice
2 delar tomatjuice
1 del apelsinjuice
½ del limejuice
Några stänk tabasco
Salt

Margaritas
2 delar tequila
1 del limejuice
1 del tripel sec (eller Cointreau)
Is
Skaka allt ordentligt i en shaker.

Frozen strawberry Margaritas
2 delar tequila
½ del limejuice
1 del tripel sec (eller Cointreau)
5 stora söta jordgubbar eller 1 del jordgubbssaft
Is
Mixa allt på en gång och häll upp i ett glas. Personligen tycker jag att det kan vara lika snyggt vattenglas, som i ett cocktailglas. Glöm inte att frosta glaset med salt!

Under 14 dagar befann jag mig i Mexico City, en av världens största städer. En stad värd att lägga på minnet, kanske mest för att människorna här var så trevliga, men också för att det är helt omöjligt att få något grepp om staden. Under de 2 veckorna jag var där hann jag med att:

- Se pyramider
- Få vegetarisk soppa med kött i
- Dricka Champagne med den mexikanska societeten
- Bli berusad på tequila
- Se mexikansk wrestling (På samma arena som Nacho Libre)
- Sitta brevid Anne Lenox
- Dricka meskalin och
- Snubbla på en kaktus
- Åka mexikansk taxi

Som vegetarian var det inte alltid enkelt att hitta något som var ätbart, trots att det i den mexikanska kulturen finns massor med vegetarisk mat. Jag lyckades dock med att få ”vegetarisk” soppa med kött i.

Det var ett problem som å andra sidan bara hände en gång, i övrigt förstod de vad jag menade på min knackiga spanska och var välvilliga att hitta lösningar. Kort kan man säga att du kan äta bra som vegetarian i Mexiko, men det krävs lite tid o planering.

Som vegan är det däremot svårare eftersom de verkar helt tokiga i att ha ost i och på allt (ungefär som skinka i Spanien).

Under hela vistelsen bodde jag i Zona Rosa, första veckan på Hotel Geneve ett helt ok hotell. Dock ser det mycket snyggare och flåddiga ut än vad det var egentligen. Sista delen av vistelsen bodde jag på Hotel Marco Polo inte alls lika trevligt men mycket mycket billigt.

En liten rolig detalj är att hotellet ligger precis vid gaydelen av Patong. Vilket innebär att det står helt galna drugor och vill att man skall fotograferas tillsammans med dom. Om man gör det så vill dom givetvis ha betalt, och om man drar upp en sedel så kommer det helst plötsligt 10 drugor till som vill ha del av pengarna. En klassiker.

Nåväl. Patong är kanske inte direkt känt för att vara högborgen för det genuina Thailand, men det finns lite här och där. Förvisso så kommer vi inte vara där så mycket, och det är lätt att resa runt, vilket alla som har varit i Thailand känner till. Patong i sig är en rätt så schizofren stad. Fullt med barer med en publik vars främsta attribut är singha t-shirts, tatueringar (alla har varit på dom sju haven tillsammans med Kapten Haddock) och något omoderna frisyrer. Man kan även hitta någon malplacerad brat från Lidingö.

Gogo-barer med sina obligatoriska barflickor, discon, och restauranger med mat från hela världen. Det är inget problem i Patong att äta american breakfast på morgonen, äta stekt ris med räkor och ägg till lunch, och sedan avsluta med köttbullar med lingonsylt på någon av svenskställena. Det är sjuk blandning av lite småsunk och helt hypermodernt.

Men den nyanlände turisten kan även gå lite vilse och hamna vid området Jungle Ceylon. Ett jättestort affärscentrum med Apple Premium Reseller, Lacoste Concept Store, übertrendig japansk hudvårdssalong(?). Du hittar även amerikanska ambassader i form av Burger King, StarBucks, Hägen-Daaz Bar (som är nästan sinnesjukt dyra, även med svenska mått). Det är snyggt, rent och supermodernt med liten touch av klassik thailändsk stil. Det är som att komma till ett annat land jämfört med hysterin vid partygatan Bangla Road.

Jag har hört rätt så många som har klagat lite på att folk kan vara lite otrevliga på sina håll i Patong (och alla andra liknande turistställen). Sanningen är att trots att det är ett mindre turistghetto, så är folk ändå löjligt trevliga, likt människorna i övriga Thailand. Det finns dock en väldigt enkel universalregel. Var trevlig själv, så är folk trevlig mot dig (detta gäller inte i Spanien dock, och kallas i allmänhet för ”spansk service” ).

Med utgång från Patong kommer vi resa runt lite i södra Thailand, och vi har en weekendresa till Hanoi inplanerad. Så om vi tittar i spåkulan så kan man vänta sig följande:

- Jag går på matlagningskurs
- Jag chockar hotellpersonalen med att tala thai och ge bort en chokladask med kung Carl-Gustav på omslaget
- Jag dricker mig full på mekong med ett gäng kineser efter att rusat in ett Taoisttempel för att leta efter Sun Wu Kongs magiska stav
- Köper grillspett från ett gatukök och äter chillin längst nere på spettet
- Letar upp en tapasbar
- Åker till Bangkok och tar en buss till Hua Hin, men upptäcker att jag är på väg till Kambodja
- Höra frasen ”Pingpong show mister?”
- Försöka forska i vem som var först med ordet ”farang”. Perserna eller thailändarna
- Blir vän med en vilsen australiensare

Vi hörs snart igen!